Ett par decimeter fluffig vit julsnö i november. Granen står uppställd med glimmande ljus utanför kommunhuset och så några blommande rosor som undrar vad det egentligen är som händer.

De flesta av orkidéerna hemma har under lång tid stått slokörade utan någon blomsterprakt. Fast nu har de fullkomligt exploderat i livsmod. Drygt tjugo nya små livsknoppar har sprungit fram ur gamla och nya stänglar. Livskraften är stark!

På en känd hamburgerkedja kan man beställa ett skrovmål... Och grodorna på kontoret gillar sin maskmeny.

Det närmaste vinter man kan få i Växjö är den störtade stjärnan på Norremark. Annars är det mest grått och kallt. Men, man kan ju alltid åka norrut!

Skultuna välkomnade oss med 25 cm av den vita varan. God mat, trevligt sällskap med vänner och familj, musikunderhållning av högsta klass och ett födelsedagsbarn. Vad mer kan man begära?

Jo, möjligen att vi hade haft fler lediga dagar och att gubben tö hade hållit sig borta. Nåja, vi gjorde en liten avskedshälsning på gården innan vi åkte hem till Växjö igen. Och där... fanns ingen snö.

Jag saknar dem så! De som stått en nära och redan lämnat detta liv. Ljusen lyser upp kyrkogårdens kvällsmörker och inger hopp. Hopp om något bortom döden.