För ett år sedan skrev jag: "Det är kanske en helt galen idé som jag lämnat som "nyårslöfte" detta år. Fast de finns en hel del före mig som har genomfört detta. Jag har lovat mig själv en bild om dagen för att få fart på hobbyfotograferandet. Jag säger det direkt. Löftet kommer inte att hålla och här på bloggen presenterar jag minst en bild per vecka. Välkommen till Mitt år i bilder!"

Kameran har varit min dagliga följeslagare under året och fart har det blivit på hobbyfotograferandet. 2000 bilder har blivit kvar av de 6000 exponeringarna och har dokumenterat både smått och stort under året som gått.

Något nytt nyårslöfte blev det inte för 2011. Kameran kommer fortfarande vara min följeslagare och några av bilderna kommer att fortsätta publiceras här på bloggen.

Välkommen åter under 2011 / Daniel

Moder natur överträffar alla krutbruk då hon slår in sin omgivning i gnistrande rimfrost. Vackert för ögat och kameran lockar fram ännu fler dimensioner i naturens fyrverkeri.

Jul, en strålande jul. Musik, mat, familj, vänner och så var det den där Jesus förståss.

En söndagspromenad i det härligt snöiga Sandsbro fick avsluta denna vecka.

Men vem är Emmy? Satt hon där, eller var det någon annan som tänkte på Emmy?

Solen bröt äntligen genom molnen och världen började åter gnistra.

Vissa vägar får gå i dvala under vintern. Ibland försvinner till och med underhållet från skylten. Änderna vill i alla fall inte sova sig igenom denna årstid. Strömmande vatten och en brödbit får ge guldkant på en ands vintertillvaro. För oss tvåbeningar saknades dock inga godsaker på Villa Viks julbord. Synd att man inte är björn... fast då hade man ju missat allt sammans.

Det vita täcket bäddar mjukt in naturen. Himlen den är oskyldigt grå. Färgskalan går i gråvitt med en liten stänk av rött, så här inför julen.

Mer snö, säger min fru glatt. Och ännu mer snö trillar från himlen. Våra grannar, som är mer inbitna Växjöbor, suckar tungt och undrar vad det är för fel på vädret.

Utanför fönstret i lunchrummet lyste solen sådär perfekt på snödrivorna som hängde från taket på kommunhuset. Linjerna skulle nog också gå att få till så jag gick för att hämta kameran.

Braket var rejält när snön rasade ner från sjätte våningen och drog med sig spridda skurar av aluminiumprofiler i det forna solskyddet. Tur att ingen just då hämtade sin cykel i stället nedanför.