Vårsolen är här! Det är dags att sopa fram cykeln och kommunen ställer in de sista snöhögarna på sommarförvaring.

De gula vårblommorna spirar redan ur gräsmattan. Min mor har försökt lärt mig vad de heter, jag har aldrig lärt mig. Gullviva..., maskros... nä, vintergäck är det ju som gäckar mig.

På söndagen reste vi upp till Kisa. Gunilla skulle avtackas efter 10 år som kantor. Det kändes konstigt att vara tillbaka, hemma fast ändå inte på en och samma gång.

Farväl vinter, farväl Kisa, jag saknar er redan. Fast... Utan sommar blir man tokig på vintern och någon har visst sagt att det bästa med Kisa är att man kan resa därifrån.