Mina minnen stämmer inte riktigt med det jag upplever när jag vänder åter till min uppväxtby. Det verkar vara lite mer slitet, lite mer skräpigt och öde än för sisådär 20 år sedan.

Butikens fastighetsskötare är nog bortrationaliserad och mannen som alltid gick och ansade i sin trädgård bor inte längre kvar.

Det kanske handlar om vad man vänder blicken mot. Sophögarna eller allt det sköna som faktiskt finns. Det är de vackra och trevliga minnena som har och ska bevaras.