En söndagspromenad i det härligt snöiga Sandsbro fick avsluta denna vecka.

Men vem är Emmy? Satt hon där, eller var det någon annan som tänkte på Emmy?

Solen bröt äntligen genom molnen och världen började åter gnistra.

Vissa vägar får gå i dvala under vintern. Ibland försvinner till och med underhållet från skylten. Änderna vill i alla fall inte sova sig igenom denna årstid. Strömmande vatten och en brödbit får ge guldkant på en ands vintertillvaro. För oss tvåbeningar saknades dock inga godsaker på Villa Viks julbord. Synd att man inte är björn... fast då hade man ju missat allt sammans.

Det vita täcket bäddar mjukt in naturen. Himlen den är oskyldigt grå. Färgskalan går i gråvitt med en liten stänk av rött, så här inför julen.

Mer snö, säger min fru glatt. Och ännu mer snö trillar från himlen. Våra grannar, som är mer inbitna Växjöbor, suckar tungt och undrar vad det är för fel på vädret.

Utanför fönstret i lunchrummet lyste solen sådär perfekt på snödrivorna som hängde från taket på kommunhuset. Linjerna skulle nog också gå att få till så jag gick för att hämta kameran.

Braket var rejält när snön rasade ner från sjätte våningen och drog med sig spridda skurar av aluminiumprofiler i det forna solskyddet. Tur att ingen just då hämtade sin cykel i stället nedanför.

Idag togs decemberbilden och ett års utkik från balkongen blev komplett, i alla fall nästan. I somras, juni - augusti, var jag visst upptagen med annat.

(Klicka gärna på bilden för att visa den i större format.)

Ett par decimeter fluffig vit julsnö i november. Granen står uppställd med glimmande ljus utanför kommunhuset och så några blommande rosor som undrar vad det egentligen är som händer.

De flesta av orkidéerna hemma har under lång tid stått slokörade utan någon blomsterprakt. Fast nu har de fullkomligt exploderat i livsmod. Drygt tjugo nya små livsknoppar har sprungit fram ur gamla och nya stänglar. Livskraften är stark!